Jag sitter och räknar plåster på mina sår, aldrig kommer som läkas med tiden som går. Dom sitter kvar föralltid och det gör ont varje gång som jag blir påmind. mina ögon är fyllde av sorg. Ett sprucket hjärta och minnen som inte går och radera. Vad gör jag på jorden när jag inte ens är värd att leva. Jag har sjunkit till botten, kommer inte längre upp har inte samma styrka inom mej som jag hade förut. Jag har försvunnit hittar inte längre mej själv. Min glädje är borta nån har tagit den från mej, Det är svårt att bygga upp ett nytt liv som bara rasar. Jag känner hur ångesten växer så fort jag vaknar. Den följer mej hela dagen, vägrar slita dej loss. Rädsla har tagit  över en stor del av min kropp. Det hade varit bättre om jag inte fanns. Jag önskar att jag kunde ge livet en ny chans.
När jag blundar vill jag stänga ögonen för gott. Säga hejdå till detta liv jag har fått. Jag ber till gud att få bort min depprition här ifrån, kasta iväg den så långt bort det bara går. Jag vill inte leva med sorgen som styr över mitt liv. Vill känna att lyckan ändå finns. Det blir jobbigare att gå för varje steg jag tar. Jag undrar hur många tårar jag har fällt på några dar. Men jag ska inte ge upp, har framtiden framför mej. Kanske allt vänder snart och blir bra igen. Vill få tillbaka min gjädle mitt riktiga jag. Panik och ångest är en del av min vardag. Jag känner mej ensam vill inte vandra själv. Jag vill höra att folk faktiskt tror på mej. Jag håller huvudet högt har kvar mitt hopp. Inombords är jag stark efter allt jag har genom gått!